callshappines.blogg.se

2015-08-30
21:44:15

Våld föder våld

Hej. I början bloggade jag varje dag,mest för att jag hade så mycket å säga. Nu är det väl inte lika ofta jag känner jag behöver hälla saker ur mig. Ibland bloggar jag inte för att jag helt enkelt inte har en aning om vad jag ska skriva. Inte riktigt nu heller,men bara nåt kort. Våld föder verkligen våld. De saker man varit med om smittar lätt av sig (eller hur man säger) så man vill göra samma sak mot alla. Både på gott och ont. Om man blir slagen hemma, kanske man slåss i skolan. Om man får höra grymma hårda saker om sig själv,som kanske inte ens är sanna,kanske man tror helt och hållet på dom sakerna,och får psykisk ohälsa till och med. Eller så gör man då samma mot andra oskyldiga, eller folk som provocerar en. Men jag säger dig,så många gånger jag viljat slå någon riktigt hårt,gärna med beväpnad, kan jag inte räkna. Det är ofantligt många gånger. Men jag har aldrig gjort det. Typ. Och när jag tänker så och inte vågar utföra det,tänker jag inte att jag är feg,jag tänker att det är lika bra att låta dom VARA, ignorera dom. De idioterna är inte värda din uppmärksamhet! Om man blir mobbad av att bli trakasserad, för man det vidare till andra oftast. Vilket är helt fel, det fattar ju alla, men ändå gör man det. Visst är det sjukt? Fast ändå inte..våld föder våld. Ondska föder ondska. Man ska inte sjunka till människorna som gör ens liv sämre till deras nivå. Då blir det bara en ond cirkel som aldrig tar slut. Så bara låt det va,så löser det sig oftast. Men om man mår jättedåligt av det ska man ju självklart prata med någon om det, för det kan hjälpa mer än man tror.
Igår drog jag och mamma på en spontanresa till High Chaparall,jag red som vanligt ;) Har nog gjort det 4 gånger sammanlagt där i år. Jag har inte ridit på länge så har träningsverk i rumpan idag hahaha. Men ÄNTLIGEN fick jag en riktigt stor häst som var robust. (Fast jag valde honom själv) Om jag inte haft stigbyglar eller ridit barbacka då hade mina fötter knappt synts hänga där på sidorna.För han hade ju så stor mage och var så hög :) Jag tänker på sånt här för jag är så lång så har eftersträvat detta ett tag nu hehe.. Han heter Jack och var jättemysig 💖🐴 Fast det var nära han bockade i galoppen haha men det gick jättebra.
 
Kolla! Jag ser inte alls för lång ut!!😍🐎
2015-08-28
23:54:45

Jag önskar jag kunde berätta

(2014) 15 augusti fredag " Aspergern ligger där och lurar hela tiden, sen hoppar den fram och skrämmer mig. Den påminner mig på nytt ifrån det undermedvetna. Låt mig vara- jag vill inte höra! Du är feg, du blir så irriterad på alla, de förstår inte, och de har samma namn, när du gör nåt bra får de credet. Jag förändrar hela dig, dina rörelser, ditt talande, din syn på saker, dina tankar, dina handlingar. Allt. Ibland kan jag leva i drömmen och älska det. Ibland blir det inte som jag tänkt, rädslan tar över. Jag kan berätta allt, utan att du förstår, och tvärtom. Men ingen kan jag helt lita på. Isåfall bara pratar jag. Tomma ord utan mening. Lär dig leva med mig, att jag är annorlunda. Eller försök inte förstå, och lämna mig."
Det skrev jag för över ett år sen. Jag känner ungefär likadant. Jag förstår mig fortfarande inte på människor, och de förstår inte mig. Jobbigt läge. Jag skriver väldigt hoppigt och udda som ni ser, men så blir mina dagboksinlägg, tankarna far runt hur som helst. Aspergern förstör mitt liv kan man säga. Jag måste ha mina rutiner, det finns inget annat. Om de bryts, då blir jag vansinnig oftast. Jag önskar jag kunde berätta, men det är så svårt. Om ni bara kunde få hoppa in i min kropp med mitt huvud och mina tankar...skulle va så mycket lättare då. Jag kommer inte på något exempel just nu heller, det måste nästan hända nu för att jag ska kunna skriva det bra. Men det är ju inte så att jag går runt med ett tomt inlägg redo att skrivas på hela tiden,även om jag måste bära på paddan jämt...

Idag frågade killen jag varit kär i (ja, till och med JAG kan bli kär) länge om jag hade pojkvän. Då kunde man ju tro nåt men jag vet inte..jag vill inte hoppas på för mycket. Det är så jobbigt för jag får inte va kär i honom, jag bara får INTE. Det är så löjligt,så fel...inte alls underbart. Jag mår illa, ligger vaken länge på kvällarna och tänker mer intensivt än vanligt, kan knappt äta ibland, måste fixa med håret osv, massa tvångstankar. Typ om jag inte gör det kommer det hända, eller nåt annat kommer aldrig hända. Nu vet ni lite iaf om mitt "stora" problem. Det är det jag pratat om, som går upp och ner. Ibland går det bättre och ibland går det skit. Idag gjorde jag ett misstag, precis det som jag skulle undvika..*suck* Men då betyder det väl att jag är mänsklig?? Jag önskar jag kunde prata mer om detta, iaf ha någon att prata med, som förstår vad det handlar om och vad jag menar med allt. Mamma har sagt att jag pratar i gåtor. Och ju mer med åren märker jag att jag gör det, ibland låter jag inte klok, som ett psyko. Men det är jag väl då. Psyko är jag. Asperger är jag. Ett enda psykiskt krig, är jag. 
People dream. People achieve. People change.
 
2015-08-27
15:19:09

Bra dag

Hej!! Idag var det också bra. Än så länge. Vi fick sluta tidigare i skolan för vi såg på en två timmars film om Autism (ingen dokumentär, men en verklighets baserande film) Den hette Temple Grandin. Den var bra.
Jag fick ett lyckorus idag med, fast inte så stort som igår. Kanske ;) det kan ändra sig snabbt.. Men det var där iaf, och det känns jättebra. Det har inte hänt innan att jag fått det så tätt inpå varandra.
Det kan hända också att jag mör jättebra, eller bara som vanligt, men så ser jag någon annan lida. Ett djur framförallt. Då får jag sån empati att jag bara vill gråta mig till sömns, som när jag sett på en otäck video. Jag har sett två riktigt hemska och talande videos om djur mest. (Sen bar jag ju sett flera djurplågar-videor men det är bara idioter som filmar för sig själva, det jag menar nu är lite mer proffesionellà med berättare och så) De får mig att stortjuta. Känna empati, känna empati som fasen. Det känns som allt är mitt fel. Men jag gör vad jag kan, jag är lakto-ovo-pesci vegetarian (jag vet det låter konstigt) och jag ska förbättra mig ännu mer. Utesluta fisk och skaldjur, dra ner rejält på mjölk och ägg. Så är jag halv-vegan typ :) Men också när människor jag ser som inte mår så bra. Då tror jag alltid att jag gjort nåt, men så är vi alla människor, men jag är lite av den högre graden så jag tar åt mig verkligen av allt. Det kan inte ha med mig att göra alls, om nån jag inte kände så bra har dött- tror jag det är mitt fel, om någon inte vill prata med någon och inte ser så glad ut tror att jag har gjort nåt. Osv. Men det har inte hänt än idag iaf :) Så även om vi inte fick ta hand om djuren idag, eller bara en dag denna veckan så känner jag mig bra psykiskt. Jag hoppas det här håller i sig, jag har tyvärr press på mig att jag inte får göra misstag däremot, hur jag nu ska undvika det...men det handlar väl lite om tur också. Ödet... 
Bloggar på iPaden så har inga foton på den, så får bli från Google :) Men om jag bloggar från mobilen finns det oftast foton💫🐎