callshappines.blogg.se

2015-08-28
23:54:45

Jag önskar jag kunde berätta

(2014) 15 augusti fredag " Aspergern ligger där och lurar hela tiden, sen hoppar den fram och skrämmer mig. Den påminner mig på nytt ifrån det undermedvetna. Låt mig vara- jag vill inte höra! Du är feg, du blir så irriterad på alla, de förstår inte, och de har samma namn, när du gör nåt bra får de credet. Jag förändrar hela dig, dina rörelser, ditt talande, din syn på saker, dina tankar, dina handlingar. Allt. Ibland kan jag leva i drömmen och älska det. Ibland blir det inte som jag tänkt, rädslan tar över. Jag kan berätta allt, utan att du förstår, och tvärtom. Men ingen kan jag helt lita på. Isåfall bara pratar jag. Tomma ord utan mening. Lär dig leva med mig, att jag är annorlunda. Eller försök inte förstå, och lämna mig."
Det skrev jag för över ett år sen. Jag känner ungefär likadant. Jag förstår mig fortfarande inte på människor, och de förstår inte mig. Jobbigt läge. Jag skriver väldigt hoppigt och udda som ni ser, men så blir mina dagboksinlägg, tankarna far runt hur som helst. Aspergern förstör mitt liv kan man säga. Jag måste ha mina rutiner, det finns inget annat. Om de bryts, då blir jag vansinnig oftast. Jag önskar jag kunde berätta, men det är så svårt. Om ni bara kunde få hoppa in i min kropp med mitt huvud och mina tankar...skulle va så mycket lättare då. Jag kommer inte på något exempel just nu heller, det måste nästan hända nu för att jag ska kunna skriva det bra. Men det är ju inte så att jag går runt med ett tomt inlägg redo att skrivas på hela tiden,även om jag måste bära på paddan jämt...

Idag frågade killen jag varit kär i (ja, till och med JAG kan bli kär) länge om jag hade pojkvän. Då kunde man ju tro nåt men jag vet inte..jag vill inte hoppas på för mycket. Det är så jobbigt för jag får inte va kär i honom, jag bara får INTE. Det är så löjligt,så fel...inte alls underbart. Jag mår illa, ligger vaken länge på kvällarna och tänker mer intensivt än vanligt, kan knappt äta ibland, måste fixa med håret osv, massa tvångstankar. Typ om jag inte gör det kommer det hända, eller nåt annat kommer aldrig hända. Nu vet ni lite iaf om mitt "stora" problem. Det är det jag pratat om, som går upp och ner. Ibland går det bättre och ibland går det skit. Idag gjorde jag ett misstag, precis det som jag skulle undvika..*suck* Men då betyder det väl att jag är mänsklig?? Jag önskar jag kunde prata mer om detta, iaf ha någon att prata med, som förstår vad det handlar om och vad jag menar med allt. Mamma har sagt att jag pratar i gåtor. Och ju mer med åren märker jag att jag gör det, ibland låter jag inte klok, som ett psyko. Men det är jag väl då. Psyko är jag. Asperger är jag. Ett enda psykiskt krig, är jag. 
People dream. People achieve. People change.
 
Kommentarer:
2015-08-29 @ 12:37:18
#1: Alina

sv: Ja jag har hört att bloggplatsen är ganska simpel men vet inte om det passar mig riktigt :)

Svar: Ja bloggplatsen är väldigt simpel..:)
Silja Karlsson

2015-08-29 @ 20:07:44

Jag arbetar med människor med olika syndromer och min syster har asperger. kämpa på fina du!

Svar: Okej,så bra att det finns såna människor :) Tack så mycket!
Silja Karlsson

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: