23:47:34
Angels aren't meant to walk alone
Jag hatar att bo på två ställen, nu kan jag inte hitta min dagbok här hemma. Men ska till internatet imon och är upptagen hela dagen så ska väl inte behöva bli nåt akutfall att skriva i dagboken..
Det som hände på jobbet i torsdags berodde på att jag hade en tanke i huvudet: Jag är ledsen över att livet blev som det blev. Inte konstigt av mig att tänka så. Jag vill inte va ägare till denna hjärna och kropp. Jag vill va någon annan. Men hur skulle det bli möjligt? Jag har redan gjort mitt bästa så nu är det egentligen bara att vänta på respons och se vad som händer. Jag vet inte vad jag pratar om men det är så jag känner.
Varför ska jag få alla konstiga och obekväma frågor? Alla andra som är smala och perfekta kan gå runt utan dessa frågor och bara leva. Men när jag går ner i kilo (som faktiskt inte gör nåt!) då blir det rabalder och detektiveri.. Jag ska gå upp igen och inte bara "tillräckligt" utan mer och mer, ju mer desto bättre tydligen. Alltså...låt mig va? Bara för jag är så lättpåverkad och lydig ska man ge sig på mig då bara för det? Det är väl inte rättvist? Men så funkar den här världen. Man ger sig på de svaga och oskyldiga, det är dom som får all stryk. När det är dom som egentligen skulle få credet. Men det är dom diktatoriska och de som hörs mest som får som dom vill. Supermänniskor. De behöver inte ens va såna, de funkar ändå. De kan leva fritt och leva som dom vill. Som djuren, de är oskyldiga varelser som alla kan ge sig på hur som helst för att de inte har någon egen röst. Om det inte är ett speciellt djur då som tasmansk djävul eller vad den heter. Jag ville connecta med djuren för att visa att jag är på deras sida, jag hör ihop med dom. Inte det farligaste och hemskaste odjuret på jorden - människan. Vi förtjänar inte ens att kallas för djur, vi sticker ut alldeles för mycket och tillhör inte den sorten. Vi är något eget - på gott och ont som jag sagt, finns alltid fördelar och nackdelar med allt.
Jag duget inte för någon, jag gör alltid något fel, ser fel ut, är bara fel. Jag förstår inte ironi, jag överdriver allt, har så lågt självförtroende att jag skippar saker som vanliga människor trodde man bara inte struntade i, jag drar mig till djuren men iblanf också mörkret, jag talar i gåtor så ingen begriper vad jag säger, jag ser olycklig ut jämt - vilket man inte ska visa, jag tänker på mitt utseende så gott som hela tiden och inte på nåt bra sätt, jag hatar människor. Jag passar inte med dom, men jag visar det inte. Jag ler mot folket och pratar oftast artigt till dom, pratar helst inte för mycket om mina åsikter men ibland tar de starka i överhand, till exempel orättvisan i världen eller bara nåt jag är engagerad i. Jag hatar inte människor som tänker som jag (där kom egot fram igen..) och även dom som är öppna för nya vägar och möjligheter, förbereda oss för apokalypsen som kommer komma... De som vill att alla ska behandlas lika, de som vill att vi lever så djur och naturvänligt som möjligt. Om man är vegetarian räddar man 300 djur på ett år, och säkert fler om man är vegan. Men det är okej att inte orka bry sig ibland, för vi är fortfarande människor. Det är ändå ganska så kört för den här världen... Men huvudsaken man kan bry sig allmänt så duger man.
Jag har ändrat på mig för att folk tvingat i mig det både sånt jag egentligen vill och inte vill. För jag är för duktig. Jag lyssnar för bra på andra. Det är också på gott och ont. Jag vill inte gå upp mer i vikt. Jag kommer säkert gå upp lite till men det kommer inte va me flit isåfall. Vi får se om jag kommer bara ge upp allt eller fortsätta som vanligt eller ändra på min livsstil så som jag vill ha den. För som sagt - jag är ledsen över att livet blev som det blev, jag säger så och är bara 16 år. Helt sjukt egentligen. Men det finns så mycket känslor och åsikter i oss tonåringar så man kan undra. Äldre människor vågar bara inte lita på oss och ge oss överhanden. Men om de skulle vilja ha en bättre värld föreslår jag att de själva gör en förändring och låter andra försöka lite och se vad vi vill.
Jag vet att det här inlägget blev förvirrande, det var meningen att jag skulle skriva om vikt och kroppen å så, men "rädda världen-grejen" kom in ganska mycket också 😂 så typiskt mig.. Men det hänger ihop lite grann för mig. Till exempel att va bodybuilder är inte alls miljövänligt, eftersom man äter ju typ en hel dags näringsbehov i en måltid, och det gånger sju per dag. Så..efterfrågan kan man verkligen kalla det. Det var konstigt exempel men min minskade matportion hängde ihop med att minska efterfrågan på maten eftersom folk svälter i halva världen medans andra halvan försöker gå ner i vikt. Ni hör ju själva, världen är skev, det är fel på den.
Detta är kroppen jag får stå ut med varje dag än så länge. Jag tränade nästan varje dag innan, men syns det? NEJ. Kan finnas många anledningar till det men det orkar jag inte ta upp för det blir bara pinsamt och känslosamt.
Förlåt, jag försökte göra detta inlägget bra men det blev bara så...dåligt...fel...Som jag.
Vi snälla människor ska hålla ihop, det är såna som vi ändå som har de högsta tankarna som vi bara måste få ut som kan förändra denna värld. Vi ska inte behöva gömma oss i mörkret och gräma för oss själva om allt vi har inom oss. Joina mig om ni vill, jag finns här💕 Angels aren't meant to walk alone.
✌️