callshappines.blogg.se

2015-10-31
23:47:34

Angels aren't meant to walk alone

Jag hatar att bo på två ställen, nu kan jag inte hitta min dagbok här hemma. Men ska till internatet imon och är upptagen hela dagen så ska väl inte behöva bli nåt akutfall att skriva i dagboken.. 
Det som hände på jobbet i torsdags berodde på att jag hade en tanke i huvudet: Jag är ledsen över att livet blev som det blev. Inte konstigt av mig att tänka så. Jag vill inte va ägare till denna hjärna och kropp. Jag vill va någon annan. Men hur skulle det bli möjligt? Jag har redan gjort mitt bästa så nu är det egentligen bara att vänta på respons och se vad som händer. Jag vet inte vad jag pratar om men det är så jag känner. 
Varför ska jag få alla konstiga och obekväma frågor? Alla andra som är smala och perfekta kan gå runt utan dessa frågor och bara leva. Men när jag går ner i kilo (som faktiskt inte gör nåt!) då blir det rabalder och detektiveri.. Jag ska gå upp igen och inte bara "tillräckligt" utan mer och mer, ju mer desto bättre tydligen. Alltså...låt mig va? Bara för jag är så lättpåverkad och lydig ska man ge sig på mig då bara för det? Det är väl inte rättvist? Men så funkar den här världen. Man ger sig på de svaga och oskyldiga, det är dom som får all stryk. När det är dom som egentligen skulle få credet. Men det är dom diktatoriska och de som hörs mest som får som dom vill. Supermänniskor. De behöver inte ens va såna, de funkar ändå. De kan leva fritt och leva som dom vill. Som djuren, de är oskyldiga varelser som alla kan ge sig på hur som helst för att de inte har någon egen röst. Om det inte är ett speciellt djur då som tasmansk djävul eller vad den heter. Jag ville connecta med djuren för att visa att jag är på deras sida, jag hör ihop med dom. Inte det farligaste och hemskaste odjuret på jorden - människan. Vi förtjänar inte ens att kallas för djur, vi sticker ut alldeles för mycket och tillhör inte den sorten. Vi är något eget - på gott och ont som jag sagt, finns alltid fördelar och nackdelar med allt. 
Jag duget inte för någon, jag gör alltid något fel, ser fel ut, är bara fel. Jag förstår inte ironi, jag överdriver allt, har så lågt självförtroende att jag skippar saker som vanliga människor trodde man bara inte struntade i, jag drar mig till djuren men iblanf också mörkret, jag talar i gåtor så ingen begriper vad jag säger, jag ser olycklig ut jämt - vilket man inte ska visa, jag tänker på mitt utseende så gott som hela tiden och inte på nåt bra sätt, jag hatar människor. Jag passar inte med dom, men jag visar det inte. Jag ler mot folket och pratar oftast artigt till dom, pratar helst inte för mycket om mina åsikter men ibland tar de starka i överhand, till exempel orättvisan i världen eller bara nåt jag är engagerad i. Jag hatar inte människor som tänker som jag (där kom egot fram igen..) och även dom som är öppna för nya vägar och möjligheter, förbereda oss för apokalypsen som kommer komma... De som vill att alla ska behandlas lika, de som vill att vi lever så djur och naturvänligt som möjligt. Om man är vegetarian räddar man 300 djur på ett år, och säkert fler om man är vegan. Men det är okej att inte orka bry sig ibland, för vi är fortfarande människor. Det är ändå ganska så kört för den här världen... Men huvudsaken man kan bry sig allmänt så duger man. 
 
Jag har ändrat på mig för att folk tvingat i mig det både sånt jag egentligen vill och inte vill. För jag är för duktig. Jag lyssnar för bra på andra. Det är också på gott och ont. Jag vill inte gå upp mer i vikt. Jag kommer säkert gå upp lite till men det kommer inte va me flit isåfall. Vi får se om jag kommer bara ge upp allt eller fortsätta som vanligt eller ändra på min livsstil så som jag vill ha den. För som sagt - jag är ledsen över att livet blev som det blev, jag säger så och är bara 16 år. Helt sjukt egentligen. Men det finns så mycket känslor och åsikter i oss tonåringar så man kan undra. Äldre människor vågar bara inte lita på oss och ge oss överhanden. Men om de skulle vilja ha en bättre värld föreslår jag att de själva gör en förändring och låter andra försöka lite och se vad vi vill.
Jag vet att det här inlägget blev förvirrande, det var meningen att jag skulle skriva om vikt och kroppen å så, men "rädda världen-grejen" kom in ganska mycket också 😂 så typiskt mig.. Men det hänger ihop lite grann för mig. Till exempel att va bodybuilder är inte alls miljövänligt, eftersom man äter ju typ en hel dags näringsbehov i en måltid, och det gånger sju per dag. Så..efterfrågan kan man verkligen kalla det. Det var konstigt exempel men min minskade matportion hängde ihop med att minska efterfrågan på maten eftersom folk svälter i halva världen medans andra halvan försöker gå ner i vikt. Ni hör ju själva, världen är skev, det är fel på den.
Detta är kroppen jag får stå ut med varje dag än så länge. Jag tränade nästan varje dag innan, men syns det? NEJ. Kan finnas många anledningar till det men det orkar jag inte ta upp för det blir bara pinsamt och känslosamt.
Förlåt, jag försökte göra detta inlägget bra men det blev bara så...dåligt...fel...Som jag.
Vi snälla människor ska hålla ihop, det är såna som vi ändå som har de högsta tankarna som vi bara måste få ut som kan förändra denna värld. Vi ska inte behöva gömma oss i mörkret och gräma för oss själva om allt vi har inom oss. Joina mig om ni vill, jag finns här💕 Angels aren't meant to walk alone.
✌️
2015-10-30
20:06:49

Hundutställning 1

Jag var på hundutställning idag istället! Med min kontaktperson. Men jag å mina päron ska dit på söndag med när vit herdehund visas. Så ska vi kanske hälsa på min storasyster också. Jag fick dessutom gå in gratis på utställningen, för hon ställer ju ut båda sina hundar å då blev det liksom två hundar, två personer... Innan vi åkte till Växjö skulle jag åka buss först och jag pratade med mamma en stund innan bussen kom. Sen la vi på och direkt kommer snubben fram till mig och säger "Hej. Bruka du..åka med den här bussen?" Å jag bah shiiit varför pratar människan med mig? "Nae, det är första gången.." Svarar jag. Sen fortsatte han prata om busstider och grejer. Jag kanske oroade mig i onödan då alltså, men jag tänkte liksom vi är juni Sverige och här är vi reserverade och osociala de flesta av oss. Bara i USA å andra länder man pratar så random. Men inte alltid, är inte van att någon ens vill ödsla tid på att prata med mig men det hände.
Vi var på hundutställningen i 5 timmar. Vi var där redan vid 11 men skulle inte visa förräns klockan TVÅ. Så fattar inte varför vi åkte så tidigt och att jag skulle behöva vakna innan åtta idag med.,. Trodde jag skulle hinna bli uttråkad men det blev jag inte :) Jag älskade å titta på alla hundar som kom förbi och var bredvid. Särskilt när det var SIBERIAN HUSKYS bredvid mig fem timmar i streck! Gaaah. Jag blev förvånad över hur små de va. Inte alls som jag å mamma trodde.. Men har ju inte sett en på många år heller. Jag räknade till 13 stycken! Så huskys va det gott om..fast samojederna va 17, men tänkte inte på att det va så många faktiskt även om jag va där hela tiden. Vi var med ett par andra med sina samojediska också. De är så härliga! En av min kontaktpersons slickade mig på läppen 😝 kändes bra eftersom de tatt mig så neutralt innan. En annan psykade ut mig när jag åt min fralla haha. Det var det enda jag åt på nästan hela dan, så när jag kom hem vid 6 var jag överhungrig. Men vi köpte fryspizza på vägen så nu är jag mätt äntligen. Jag gick ut med Elsa innan med. Jag är så nöjd över dagen och över att fått va med ännu en gång på utställning och fått se så mycket hundar. På söndag ska vi nog äntligen få träffa fler vita herdehundar! 
En av alla huskys😍 blev inte mycket bilder med mobilen tog mycket med deras systemkamera. Men men..kanske blir fler på söndag.
🐕
2015-10-29
17:42:08

Höstlovet

Mina ben är så trötta. Jag har jobbat på mammas jobb i två dar. Det var hemskt. Jag var där i somras också, fast det var två veckor då. Nu har det mest varit att packa bärselarna i plastpåsar till Japan men nu på slutet idag blev det kartonger. Alltså.. Jag fick slänga två eller tre stycken, de hade verkligen en dålig dag. Jag blev så arg när de inte gick å stänga hur jag än försökte ändra inuti, utanpå.. Ville bara skrika. Men det gjorde jag inte. 
Imorse vet jag inte vad som "hände" men jag blev lite nere. Jag lyssnade på musik och jag vet inte om det var den. Jag föreställde mig mamma säga "lyssna inte på det där" men då skulle jag svara "jag är bra ledsen!" eller " jag är lyckligt ledsen" elr liknande.. ja, jag förbereder konversationer i huvudet..... The freak I am. Det förvånar mig inte längre. Jag vill väl vara beredd och inte snubbla på orden för mycket. Men så gör jag det ändå ibland. Mamma såg mig inte. "Nähe, nu har jag väl bara mig själv igen. Ingen ser mig." Å så brukar det va. Så det gör mig inte förvånad heller. Tvärtom, om någon oförväntad skulle svara måste jag vända på huvudet en extra gång å se om personen verkligen talade till mig. Sen till slut frågade mamma va det va, men det kunde jag inte själv svara på. Jag bara stod där helt tomt med hörlurarna och en kniv på väg att sticka mig själv i fingret. Jag hade inte ätit frukost så vet inte om det var därför😂 Nej men jag påverkas inte av det. På tal om det, mamma skulle sluta tidigare idag för hon och pappa skulle på möte i min skola. Prata och informera lärarna om Aspergern och anorexian. Jag undrar vad fasen dom ska veta det för?! Jag har redan sagt att jag har Asperger dessutom. Typ första dan. Men nu har dom haft det i alla fall. Så nu vet alla lärare om min bakgrund, privatliv, hjärna och så vidare. 😐 
Min kontaktperson ringde mitt i jobbet. Hon frågade om jag ville följa med på Växjös hundutställning imorgon för hon ska ställa ut sina två samojeder. Men då har ju vi såklart redan bestämt att åka dit på söndag - när vit herdehund visas... Hon förstod det. Men hon sa att hon kanske kommer in gratis på söndag när hon nu ställer ut två hundar. Men jag vet inte det ja...skulle kolla iaf så hörs vi på lördag. Isåfall kommer hon följa med oss!:) Så synd att herdehunden inte visades samma dag som när samojed visas :/ Hoppas vi kan få prata med någon som äger vit herdehund så mina päron kan få lära känna dom också. Åh hundar, Elsa är här igen!:D Var ju tvungen att lämna tillbaka henne när jag skulle jobba. Men nu ska jag väl ha henne till lördag då. Blir väldigt hoppigt men denna vecka var speciell. Nu har jag tjänat lite mer pengar dessutom, måste ju ha lite på kontot när det ska bli tillökning snart nån gång! Alltså ni förstår inte hur glad och tacksam jag är över detta!! Känns som många ungar i min ålder har hund och bara tar det nonchalant och skyller på föräldrarna som vill ha. Jag måste ju sköta hunden själv när den kommer, men jag kallar den min. För det är så värt det! Hunden ger sitt hjärta, precis som med hästarna... När man tar hand om den. När jag blir nere, som på jobbet idag, tänker jag på min kommande hund och blir glad igen. Jaa, så enkelt funkar jag. På det sättet. För det är så speciellt. Jag är så glad att djur finns! Jag vet faktiskt inte vad jag skulle göra med mig själv om jag inte hade dom. De lyfter mina tankar till något bättre, eller inget alls. Bara känslor, positiva känslor som betyder något. Å inget gör mig gladare än när jag hör någon säga att ett djur tycker om mig, eller om jag nu märker det själv.
✌🏽️🐕