callshappines.blogg.se

2016-08-25
20:07:35

"Du är hungrig"

Jag vet inte vad som händer med mig. Vad som pågår. Jag vet inte om det är bra eller dåligt. Jag fattar inte varför jag ska ha sånt konstigt problem-förhållande till mat. Jag har haft förfriskning i över ett år nu, tankarna är övervägande bättre eftersom det är lättare att tänka att jag ska skita i hur jag ser ut, om jag råkat gå upp lite i vikt eller ätit för mycket osv. Men grejen är att det går inte alltid. För det är svårt att bara släppa allt det där helt plötsligt och ändra sin livsstil. Fler och större portioner, kortare och förre träningspass. Jag är i alla fall inte lika dödsallvarlig med träningen. Men det kan hända att jag tränar lite extra hårt ibland, och ibland händer det att jag hoppar över mål. Men det är ju normalt, så gör ju friska ungdomar också ibland. Jag skäms i alla fall inte lika mycket för att äta inför andra, även om jag kan tycka att det fortfarande är jobbigt. 
I slutet av sommaren skämdes jag över mig själv. Jag hade fått en dålig vana, nästan en ny diagnos tror jag. Självdiagnosticerad iofs men ändå. Jag kände mig som en hetaätare, såna brukar va överviktiga men det var bara ett par veckor det pågick. Jag ville så gärna ha hjälp, men visste inte av vem. Ingen som förstår. Inte ens jag själv. Jag önskar jag kunde tala direkt till Gud så han kunde svara mig på allt sånt som bekymrar mig. Jag skulle inte skämmas över det, jag gör det ju knappt inför människorna så det skulle bara forsa ur mig, eller jag skulle ju bara kunna tänka det egentligen. Men nu går ju inte det, så jag får klara mig själv. Ändå fortsätter jag skrika på hjälp fast inte så högt att någon hör eller förstår mig. Jag har egna ord som bildar meningar som blir obegripliga... Det är väl därför andra lämnar. Men i alla fall, förra veckan tänkte jag att jag fick tjocka mig då och sen svälta när skolan börjar. Okey, riktigt så var inte planen - för svält är dåligt. Så långt fattar jag. Men jag skulle skärpa mig när skolan började i alla fall, för jag hade inte skött mig ttyckte jag under vårterminen. Jag gick inte upp i vikt så speciellt men ändå kändes det som att ibland skulle jag vakna upp med +20 kilo. Dessutom känns det aldrig som att jag tränar på riktigt längre, för jag vågar aldrig gå till gymmet typ. Den vanan har gått in djupt nu, eftersom jag visste inte vart min scanner var och då vande jag mig vid att stanna hemma hela tiden. Nu när jag börjat skolan igen då har jag inte haft med mig något extra som jag haft innan, tro det eller ej så höll mamma med om det. Hon sa att hon tänkte fortfarande på den gången.. Jag förstod vad hon menade. Så jag har hållt mig ovanligt strikt till tre mål. Fika, lunch och kvällsmat. Helt normalt. Ändå har jag varit ständigt hungrig mellan målen. På kvällen är värst, från cirka klockan åtta tills jag somnar, runt halv elva. Igår var det så jobbigt att det tog jättelång tid att somna och jag hoppa runt i sängen nästan av att jag blev galen. Å när det ständigt är en signal i hjärnan som skriker åt mig "du är hungrig du är hungrig du är hungrig du är hungrig", som när man är riktigt kissnödig typ. Signalen. Det går inte tänka på annat. Lagt mig hungrig varenda kväll nu. Har märkt att magen redan blivit plattare, det var väl det den ville. Säkert låren med, men det är tyvärr mycket längre process.
Varför gör jag såhär? Ställer jag mig frågan i huvet då. Jag vet inte om det är sjukligt eller no big deal. För det är ju normalt att äta tre mål om dan, det är standarden för människorasen, för hela världen liksom. Därför fattar jag inte varför det känns som jag faktiskt svälter mig. Jag behöver inte äta sex gånger om dan. Dessutom känner jag mig som en rik snobb när det finns människor i världen som får gräva i soptunnor varje dag. Men jag är ju van vid detta livet, och dom är vana vid deras så det kanske är rättvist på så sätt att vi får klaga på våra problem. Jag vet inte. Fördelningen är långt ifrån rättvis i alla fall. Om jag skulle välja hade jag viljat vara "fattig", för då hade jag haft rent samvete i alla fall. Men i detta nu känner jag att det inte är jag själv som begränsar mig. Det är mina kära vältalade röster. Ätstörningen och ångesten. Jag vet inte hur långt den vill gå, men jag försöka fortsätta vara "mig" liksom. För nu är jag i alla fall mer medveten om vad som händer. Men jag vet inte vaför det skulle hända så nu. Förmodligen för att det blev så konstigt, hetsigt och oregelbundet i somras. Jag klarar mig inte utan rutiner tydligen. Vilken överraskning.. Alla andra klarar sig på tre mål, varför ska jag bli sån här då. Är det för jag inte är van då? Ändå helt fkd up. Undra hur länge jag kommer hålla på så. Eller dom.. Förmodligen inte så mycket till. När Kiro kommer ska jag äta minst fyra mål i alla fall, eftersom jag kommer gå upp tidigare. Jag hoppas det blir lättare med honom. För jag orkar inte med den här världen, och alla människor som hjärntvättar mig och inte låter mig göra som jag vill. Hundar bara är. Det är det som gör dom underbara. Kiro ser upp till mig, min underbara Kiro. Jag ska ta hand om honom så väl jag kan här när han är med mig. Han kommer göra mig starkare. Det behöver jag.
💀
Kommentarer:
2016-08-26 @ 00:00:45
#1: Ann

Tycker det är normalt att äta fler än tre gånger om dagen. Tror dom flesta gör det Åtminstone fyra gånger. Typ frukost lunch och middag främst som ska vara dom större målen. Sen minst en fika (kan vara söt) och/eller ett matigare mellanmål mellan lunch och middag eller på kvällen. Så äter jag men det viktigaste är ju dom tre större måltiderna, att dom är rejäla.
Äter jag inte ordentligt får jag mer ångest och mer besvär av övrig psykisk ohälsa. Därför äter jag också multivitaminer för att komplettera..

Svar: Ja asså jag vet inte. För en del är det normalt, och andra inte liksom.. Jag kan förstå att det blir jobbigt om du inte äter dom tre målen ordentligt, finns ju nåt som säger till en i kroppen att det inte är tillräckligt :/
Silja

2016-08-29 @ 19:59:41

Jag äter vanligtvis fler gånger om dagen, kanske 4-5ggr/dag, bandat mellan stora och små måltider, annars börjar jag lätt frysa och blir extremt trött vilket gör att jag inte orkar med min ganska intensiva livstil. Men alla gör ju olika ;)
Hoppas att du mår bättre snart och lyckas hitta en bra balans med allting som du själv trivs med för det är ju faktiskt det som är det allra viktigaste, att du mår bra i din vardag med dig själv :) Kram

Svar: Ja det klart när man är aktiv behövs det ju mer energi. Mina dagar varierar mycket från att va väldigt aktiv eller bara sitta i sängen med paddan hela dan.Tack så jättemycket! Balans är A och O för mig 😅
Silja

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: