callshappines.blogg.se

2016-02-24
00:10:30

Känns konstigt om jag skulle ge upp

Det är sent och jag har alltid så mycket å säga, men vet inte nu. Tankarna har gått på dagen för en gångs skull. Jag var hos Dennis idag, och jag blev förvånad med glad att jag lyckades fånga in honom på dagen. Han var ju inte villig om man säger så men det gick efter bara tio minuter eller så! 😃 Så gick vi på promenad i skogen. Kändes som jag skulle få köldskador. Kom in massa snö i skorna och det bara isade. Var tvungen att ta av skorna några sekunder och rensa. "Tack för ditt tålamod" sa jag till Dennis som väntade snällt vid sidan haha😂❤️ Sen skämde jag ju ut mig för när jag skulle sätta fast honom i stallet smet han in i två boxar och käkade andra hästars havre!! Han är ju så sjukt stark med så det var omöjligt att hålla emot.. Upplevt det många gånger med honom nu :S Det var ju andra i stallet med så det var så pinsamt. Innan vi skulle ut smet han in i en annan box med, för jag skulle flytta på en sopkvast men den var ju tvungen att trilla hela tiden och jag ville inte han skulle bli rädd så när jag räddade den smet han genast in i boxen, och den andra sen med.. Sabla kvast. Blev kvar i boxen. Så när jag stod och ryktade honom kom det mörka tankar om att jag inte ska skaffa häst iaf. Å när Nathalie inte finns mer känns det ännu mer hopplöst... Jag blir sårad av tanken. Ögonen tåras. Det är min största dröm ju, det som ger mig motivation till allt och ger mening i livet. Känns konstigt å ge upp det då. Jag tror jag skulle kunna prata en hel dag och natt om min kärlek för hästar. Dom är utom dess like...så var Nathalie.. Det är det också att jag inte haft en riktig läromästare eller tränare, som lärt mig grunder om hästars beteende, språk, och hur man rider och hanterar dom på bästa sätt med respekt. Vill ha mer än grunder till och med, jag vill va som en häst nästintill så vi riktigt kan förstå varandra! Men nu är det verkligen inte så. Därför har det blivit som det blivit. Jag är osäker å det känns som jag gör fel hela tiden, vilket känns hemskt, jag vill ju inte skada hästarna. Det är det sista jag vill. Känns ibland som att dom inte gillar mig heller. Men dom är en bra flykt, där man bara kan tänka endast på det man gör med dom. Jag är aldrig så fokuserad på nåt som då. När jag är med dom. Å nu när jag fått komplex över min kropp igen är hästarna och musik bra punkt att vända sig till och följa. Besluten kan bli olika, så det vet jag aldrig hur det blir till slut. Om jag inte får dö vill jag sova mig igenom livet. Men då skulle bara någon väcka mig och ge en utskällning. Just det, mamma jag syftar på. Ingen annan skulle bry sig, och när vi pratar om det skulle det va förbannat skönt. Har inga männsikor som riktigt vill ha mig i deras liv och längtar efter å träffa mig och vill höra hur jag vill, känner, mår osv och allt det där som tillhör en vänskap. Därför behöver jag en hund och en häst. För dom ger så mycket tillbaka när man bara ger vad dom behöver. Kärlek, respekt och omsorg. Men efter idag och dagens tankar är jag tyngd igen av det, inte riktigt som i somras men det kanske kommer. När jag gett upp på männsikor vill jag inte göra det med djur heller! Då finns det ingenting kvar. Det är bara så komplicerat allting.
Do you think we're gonna be alright? 
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: