22:25:46
Ut i skogen- dag
Idag följde båda päronen med till Kenny. Det snöade som fasen, men vi överlevde. Vi provade en annan runda jag inte visste om, jag hade funderat på å gå dit innnan men var inte säker på om jag fick. Men hon som äger gården förklarade för oss att man kunde gå där. Och woooow vad långt man kunde komma😅 Skulle tydligen va en grusväg där men var ju bara snö (och is!) överallt. Var jobbigt att få snö täckta över låren, ansiktet och överkroppen. Ändå galopperade vi en liten sträcka för aa, jag såg tillfälle. Sen ville Kenny trava lite som han själv kände med så vet inte hur många gånger jag fått säga "saaakta" och "braa" haha. Han tyckte det var läskigt med is med ju. På hemvägen ville han trava igenom den?! Asläbbigt, men försökte gå i sidorna och lugna honom. Vi såg två rävar också! Eller jag iaf, tror inte Kenny hann å se dom :P Jag red mest själv för dom andra kan ju inte hänga med i det tempot. Inte förräns på hemvägen jag mötte upp dom på olika ställen. Det jobbiga med att va själv var att sadelgjorden hade blivit väldigt lös. Sist jag red lyckades jag spänna den från ryggen för första gången, vilket var askämpigt. Det var det nu med. Han försökte bita mig i handen medans jag hängde där och drog utan å hålla i honom. Kändes väldigt risky.. Men det gick inte. Så jag hoppade av faktiskt och spände. Sen skulle jag komma upp själv också.. Sadeln bara vred sig när jag försökte två eller tre gånger :/ Brukar ju hoppa upp från pall och mamma som håller emot på andra sidan. Nu var det ingen mamma där. Så jag gick och letade efter en stubbe. Hittade en som blev perfekt höjd. Men så skulle jag få Kenny på lagom avstånd ifrån stubben med.. Haha han gick på stubben själv ett par gånger och massa andra konstigheter. Men jag hade väl bestämt mig för att komma upp själv så då gick det tillsut. Gick konstigt nog ganska snabbt! Blev glad att han kunde stå så stilla med😃 Sen travade vi iväg och mötte pappa. Sen fortsatte jag på den där läbbiga isvägen.. Men vi kom hem tillslut och ont i ansiktet gjorde det på högersidan. I hate snow 😬 Blöt blev jag, hästen och sadeln..
Haha snöigt :D
Sen åkte vi till farmor och fick mat å gofika. När vi åkte hem bad jag dom släppa av mig vid idrottsplatsen. Jag hade fått en infall att jag skulle gå i skogen. Jag tog 5 kilometersrundan som jag aldrig tagit innan. USCH. Visst, det var mysig väg, tills man kom till mitt ute i ingenstans. Det är ett elljusspår som har pinnar med olika färger (gul färg för 5 km rundan osv) men 5:an och 7:an var inget elljusspår kom jag på på slutet. För dom har inga lampor! Dens sista pinnen ja kunde följa fanns mitt ute i ingenstans och jag sökte efter fler pinnar så hiimla långt bort. Det var så där öppen skog typ med nedskövlade träd å så, där det brukar finnas mycket vilt. Var extremt läskigt när det blev mörkt oxå..då var jag tacksam över snön som lyste upp för mig! Enda snön duger för. När jag kommit vid nåt som kanske varit en bäck så stannar jag upp och funderar "fortsätta eller vända tillbaka?" En inre röst sa mig "gå tillbaka" men jag lyssnade ju såklart inte utan hoppade över bäcken och fortsatte framåt en ganska lång bit bara för att leta reda på en sabla pinne. Men jag vände ju tillslut för skogen tog aldrig slut, och inga fler pinnar fanns det. Jag fattade INTE vart dom menade att man skulle ta vägen. Jag blev så förbannad. Jag har nog slagit rekord i flest svärord på en dag i mitt liv. Om man kunde posta en kommentar till den där stugan dååå hade dom fått höra..😡 Men jag gjorde ju så att jag vände och gick tillbaka samma väg som jag kom. En lång, lång väg var det. Med skoskav på högerhälen. Sen började det smått på vänster också.. Så jag gick och haltade typ halva vägen, för det blev ju bara värre ju mer jag gick. Jag gick i ridskor men jag tycker dom är sköna så tänkte why not? Var asrädd på det också, för det blev så mörkt i skogen och jag trodde nåt skulle hoppa fram och äta upp mig. Det är det sättet jag allra minst vill dö på - att bli uppäten. Seriöst, finns det nåt hemskare? Men jag klarade mig ut från skogen hel. Lamporna hade ju slåtts på också.. Hade ingen aning om vad klockan var, min mobil dog ju vid 14% (!!!??) batteri i början av promenaden. Jag visste att mamma skulle ha ringt en massa. Det var ingen liten stund jag var borta. Sen skulle jag ju vandra hem också efter spåret... Så gick över den långa fotbollsplanen (haltandes såklart) och förbi gymmet. Biffig kille som precis kommer ut och stirrar - Gååå vidare.. Sen kommer en Volvo och jag bara får en känsla av att den vill mig nåt, och att det är mamma eller nån. Jag har inte lärt mig vårat nya reg-nummer på bilen så var svårt att veta. Men den stannade vid mig och jag kände att det var okej att gå in. Det var mamma då. "Det är andra gången jag är här!" Sa hon. Så fick jag förklara allt fastän jag inte ville. Klockan var drygt halv sju när jag var hemma. Å pappa var ju arg och beskyllde mig som vanligt att jag inte "laddat mobilen" Ursäkta men den hade faktiskt 70% batteri när vi åkte iväg imorse, den håller inte till kvällen på det! Jag kom ju aldrig hem emellan från när vi åkte vid tio. Så jag tycker det är stugans fel fortfarande. Är fortfarande förbannad på den. Hur ska man fatta hur man ska fortsätta när det inte finns fler pinnar på den rundan?! Är det meningen att man ska vända tillbaka eller?! Tydligare skyltning tack! Grejen är ju att i början är det lyktstolpar med färger typ var tionde meter men sen helt plötsligt när man kommer in på dom längre sträckorna blev det oviktigt.. När jag har tillräckligt vuxen hund sen ska jag ge mig på 7.5 kilometarn. Men då ska jag göra det mitt på dagen så det inte hinner mörkna.. Och förmodligen ha gympaskor. Och laddad mobil. Sen är vi redo!:) Hoppas den är vettigare skyltad..hrm.
