callshappines.blogg.se

2016-01-27
23:32:22

Ensam

Hej. Det är tråkigt när folk tar åt sig så mycket av det jag skriver. Jag menar inget illa, absolut inget personligt, även om man kan tro det ibland.. Jag har bara blivit väldigt sviken alltför många gånger av människor, vilket gör att min tillit för dom sänks. Har dragits allt mer till djuren, så hamnade jag här i Tenhult :) Trodde inte det i sjätte klass kan man säga. Men jag är så glad att jag valt just djurvård. Har tänkt väldigt många gånger att jag skulle gått häst istället. Men en ännu en stor fördel med att gå djurvård är att man har första tjing på hundstallet :D Skulle förmodligen inte fått en plats om jag inte gått djurvård. Nu är jag ju inte säker på om jag får en plats i tvåan, men jag har hopp om det. När en ny hund anländit till hundstallet får jag hopp - för då är jag en plats i kön närmre. Idag fanns en ny hund där - en glad liten Jack Russel 😛 En kompis trodde jag skulle kunna va på tredje plats, men vet inte. Får kanske reda på det till våren.. Men i alla fall, jag har extremt dåligt självförtroende som ni kanske märkt.. Så jag skriver väldigt nedsättande saker mot mig själv eller vad man ska kalla det. Hittar inget positivt hos mig faktiskt. Inte de flesta andra heller. Jag vill inte bry mig om vad andra tycker, det är ett mål jag har, men det blir ju så ändå. Innan har jag inte brytt mig om jag gråter in public, men när jag t.ex sitter på mattelektion och har som vanligt musik i öronen är det alltid så emotional som av någon anledning dyker alltid låten "keep holding on" upp och då tänker jag på när jag satt på mattelektion i högstadiet, både i sjuan och nian, och tänkte att jag SKA kämpa vidare och inte ge upp på något sätt, och det gjorde jag inte heller. Jag fick godkänt i alla ämnen, var skadefri och fortsatte med allt som vanligt. Vilken frihetskänsla det var att gå ut nian. Trodde jag skulle fått fler människor som kom och sa iaf hejdå till mig på avslutningen, men det var under förväntan, faktiskt. Men jag tillät mig inte att bli besviken, det var en allt för vardaglig situation. Nästan. Jag fick iaf typ två kramar, alltid nåt. Medans dom andra fick..20?:)    Jag håller på och lyssnar på samma låt hela tiden. Är det normalt? Varför ens fråga när jag redan vet svaret. Ätstörningsrösten är tack och lov det mesta av tiden borta, det är så skönt. Ett stort problem mindre. Men med det kan annat växa. AS rösten finns där tror jag. Tror det är den som talar. 
Du är ensam. Du blir bortglömd som snö i tö. Först är det ett tjockt lager med härlig, vit fluffighet, men ändåså kall när man bemöter den. Sen tinar den snabbt till frost och slask. Slask som alla vill undvika. Slasken blir flytande, rent vatten men som alla känner hopplöshet varje gång pölen ligger där på marken som man råkar halka i gräset ibland på. Sen torkar den ut, och det blir som om den aldrig existerat. Du är snart helt borta från deras minnen.
 My life is in pieces, all the time. And as soon as I fix one, another one goes down.
Kommentarer:
2016-01-28 @ 16:15:26
#1: N

Nu har jag tävling på bloggen i samarbete med caseapp, om du vill vinna ett egendesignat skal är det bara att kika in! :)

Svar: Låter spännande, ska kolla det :)
Silja Karlsson

2016-01-28 @ 23:04:57

Vinn ett presentkort hos Solentro där du kan skapa din egna bok (fotobok, receptbok.. ja, det är bara fantasin som sätter gränserna)! :)
http://martinaolsson.myshowroom.se/57417/tavling-vinn-ett-presentkort-hos-solentro/

2016-01-29 @ 17:17:53

Svar: Ja, himlen var verkligen magisk :) Tusen tack, vad glad jag blir att du gillar bilderna :)

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: