callshappines.blogg.se

2017-03-06
16:41:39

Min största svaghet

Jag kommer inte ens ihåg sist jag bloggade. Men idag var en jobbig dag. Det känns inte som det ska va kväll snart.  
Jag var nära en ångestattack på lektionen, så uppsvullen av tankar i huvet så det kändes som det skulle sprängas. Jag var tvungen att gå ifrån, och be mamma sjukanmäla mig. Sen la jag mig på sängen och frös. Sov några timmar. När jag vaknade såg jag att jag hade 7 missade samtal på mobilen. Plus inpratat meddelande några sms. Jag ringde pappa och berättade som det va. Men jag ville inte prata om vad som orsakat det, det skulle va för svårt.. jag är inte ens helt säker själv. Men kanske vet jag ändå "the main reason". Jag har blivit beroende av kik det senaste. Är men i en grupp där. Konstigt nog drömde jag om en av killarna där och i drömmen hörde jag hans röst (utan att urskilja orden) och det var mörkt och dystert omkring mig. Några dar senare sa jag att jag hade en fråga till honom, utan att veta vad för fråga jag skulle ställa. Så jag funderade en stund och frågade varför han heter "12 days left". Trodde inte det skulle va nåt dramatiskt men visade sig att läkarna sagt att han har 12 dar kvar att LEVA. Vilket är dramatiskt. Extremt dramatiskt i mitt lilla huvud. Då började tankar som "livet är orättvist" "det är för många som för för lite tid" osv dyka upp och blev större, fler.. Nästan föll ihop inne på toan och störtgrät. Jag var så ledsen. Önskade att jag skulle dö istället. Prackade på mina kompisar i messenger massa text som blev romaner typ och gandalf-citat blandades in till och med av nån anledning. Alla tyckte nog jag var konstig som reagerade sådär, men sanningen är att jag verkligen bryr mig. Jag trodde inte det om en person jag knappt pratat med, över nätet dessutom. Men det fick jag bevisat nu. Min största svaghet är att jag bryr mig för mycket. Och det finns inget jag kan göra åt det. Jag skrev till honom även idag alltför långa meddelanden och han sa att jag bara skulle lämna det. Då tog jag väl illa upp av nån anledning, så jag lämnade gruppen och så även klassrummet. Nu har det gått ett par timmar så det känns väl lite bättre, har chattat med vänner också. Ska nog till gymmet ikväll för å hoppas på att det ska kännas bättre. Måndagar är en bra gym-dag.
Inga tårar eller nåt, bara ren tomhet.
💀
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: