callshappines.blogg.se

2015-11-30
20:58:09

Sån är jag

Hej! Idag i skolan fick jag sköta getterna, kändes bra, även om Tindra inte är där längre... En vecka sen nu. 
Har varit på behandling idag, och jag fick prata med min psykolog i enrum som jag inte gjort på flera månader för jag inte känt behov av det, jag visste inte riktigt vad jag skulle säga men det bara forsade ord ur mig. Jag fattar inte hur hon gör? 😂 De skällde på mig för jag inte ätit frukost på två veckor. Resulterade i 8 hg nedgång eller nåt sånt. Men jag kanske inte mått så bra? Respektera det. Orkar inte gå upp så tidigt egentligen för det heller. Men vi kompromissade det till att jag skulle äta mindre frukost än vad som sagts istället för att inte äta nånting. Men jag tycker det var bra att jag fick prata lite själv. När mamma inte är med. Men jag är ju väldigt öppen med allt så det är väldigt få saker jag behåller för mig själv. När jag tänker efter har jag spritt ut det lite. Jag vet inte om jag har kvar något längre som bara jag vet? Dessutom om jag får ur mig något som blir större än en tanke kan det spridas ut. Fort. Jag bryr mig om det ibland. Blir det pinsamt så blir det, men tror jag kan hantera det bättre nu. Jag kan ha bestämt mig för en sak som jag ska göra flera år framåt, och göra det. Jag kanske är påväg att göra något men så händer en incident som gör mig arg eller besviken, och bangar det. Sån är jag. Jag kan säga nåt rakt ut till en person om kanske inte var det smartaste och låta elakt, men det bara drullar ur mig och kan ångra mig genast men jag tänker inte alltid på att det lät elakt. Det är bland felen med AS. Jag har dubbelmoral, jag kan säga en sak och nu har jag faktiskt ett exempel wow. "Förr i tiden var det omöjligt att va anonym, alla visste vem alla var i byn, man kunde inte hålla något hemligt. Nu vet man inte ens vem sin granne är heller." "Nu för tiden sprids allt så snabbt, om något är ute på nätet har man 20 minuter å sig att ta bort nåt annars är det kört. Man kan inte hålla något hemligt, alla vet vad man gjort." Alltså jag kan inte förklara men om ni förstår så är det såhär hela tiden i mitt huvud typ? Mitt krig. Jag förklarade för mamma idag att det finns flera stycken som lever i min kropp. Men de tre största är: jag själv i grunden, Aspergern, anorexiarösten. Alla är egentligen röster men jag ser rösten som något lite mindre. Men man ska inte underskatta den för det. Ibland samarbetar Aspergern och anorexian. Jag har ett tydligt exempel. Jag ska in i en lokal där de serverar mat med flera människor omkring. AS:en säger "nej, för mycket folk, pinsamt å visas bland alla och ät för allt i världen inte framför dom, räcker med att du visar dig är illa nog." Anorexian säger "ät inte, ta ingen risk. Du åt ju så mycket till frukost du behöver ändå ingenting. Du kanske bara får ångest annars. Men herregud när du är så fet kan du ju inte visa dig och äta inför alla dom heller!!" Ungefär så kan det låta. AS: "Du har ingen rätt å gråta över det där, så löjligt. Det finns dom som inte ens har ett hem eller familj och fäller inte en tår. Skärp dig eller gå och städa. Nä men var glad och skänk lite pengar." AR: "Det finns dom som svälter i världen och du äter sex gånger om dan?! Dig kan man knappast kalla hungrig.. Sen lipar du ju bara efteråt. Ska du spy upp det sen eller? Otacksamma unge." Men jag skadar mig i alla fall inte. Jag varken skär mig, röker. Jag gråter, skriver, lyssnar på musik,promenerar, hästar..nyttiga saker alltså. Haha. Så det kan man inte klaga på. Det som hjälper mig mest är musik och skriva i såna lägen. Annars är ju djur klart det allra bästa, men jag känner att jag inte vill ta ut min negativa energi så mycket på ett oskyldigt djur. Det är det enda jag kan göra dom grejerna. Ibland känner jag att jag inte förtjänad andra människors uppmärksamhet, mat, värmen från huset, duscha. Fastän jag klart vet att det finns människor som gjort värre saker. Nu vet ju inte jag om jag gjort något som nån människa inte kan förlåta mig för. Men det är väl lika bra att inte veta om det kanske. 
Bilderna som kommer har inget med inlägget att göra så ni vet x) Isåfall att jag önskar att bara får vara med djuren...isolera mig med dom som jag hela tiden tjatar om..det är psycodelen av mig.. Men jag dras mer till djuren för att jag gett upp hoppet om mänskligheten. Ta inte illa upp. Det finns bra människor med. Men djuren kommer för alltid vara högst upp och ha störst plats i mitt hjärta. 
De tokiga små getapojkarna. Ursäkta för dålig bildkvalitet, men det är ni väl vana vid nu ;)
✌🏽️
 
 
Kommentar:
2015-11-30 @ 22:28:56
#1: Åsa A

Mysigt att du får vara nära så många djur! <3 Vad skönt att du mår bra med dem. Du skriver väldigt bra och hoppas att du får må så bra som möjligt! Kram till dig!

Svar: Ja det kan knappast bli bättre☺️ De är verkligen min räddare i nöden. Tack så mycket, ha det bra du med 😃
Silja Karlsson

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: