callshappines.blogg.se

2016-04-30
01:09:02

29 april

Sho. Idag fyller både Morriz och Kenny år 😄 Tur det var fredag idag med så jag fick hälsa på Kenny och fira honom! Jag gjorde en liten bakelse till honom av havreknäcke, äppelskivor, morotsslantar och strött med havre. Jag red ju honom med, vilket gick mindre bra.. Det skulle ju såklart blåsa så in i.. Står hellre ut med regn. Men det gjorde Kenny väldigt pigg och så. När vi skulle galoppera på sandvägen tänkte jag ju ännu en gång att jag inte skulle va rädd för fart och han skulle få ur sig lite energi. Det blev en himla fart. Inte bara det, han sparka ju bakut också. Jag vet inte vad jag gjorde, skänklade på eller drog i tyglarna, kanske båda för jag vet inte hur jag ska hantera en sån situation 😣 Sen bara höll jag i mig, men sen gick inte det heller så då provade jag ramla av. Jag slog i huvet ganska rejält och var tvungen att va kvar på marken en stund. Kenny sprang tack och lov inte iväg utan han stod bakom mig och trodde nog jag var död. Sen sa jag nog "jag tittar för mycket på film" för HUR fasen kan alla hålla sig kvar så stabilt på en nästan skenande häst?! Barbacka?! Detta var inte ens på öppet fält heller - med sadel! HUR?! Aja, jag har ju en trög kropp och är inte van vid hög fart så det hade väl stor betydelse. Eller så var det för han kickade av mig. Är inte säker, men nån av dom sakerna i alla fall.. Förmodligen båda. Jg hade huvet i händerna och pratade med Kenny lite. Det var väldigt skönt att för första gången inte ha nån människa som direkt springer fram till en eller ropar på avstånd "hur gick deeet?" Eller "slog du dig?!" Aa shit vad skönt det va att slippa dom basic-frågorna.. Bara en häst bakom en som undrar om man fortfarande lever var där. Jag tittade inte på honom, jag bara halv-satt där och stirrade ner i händerna. Så kände jag hans nos mot min rygg. Wow, det var första gången det hände. Alla andra hästar har sprungit ifrån mig eller tittat åt annat håll. Sen när han hörde att jag pratade och tittade upp å rörde mig gick han in i skogen! Haha😅 Det är det enda han vill, mitt i när vi galopperar ibland tvärstannar han typ vid en "infart" till en skogsstig och envisas som tusan att gå in dit. Ibland är han omöjlig.. Han fick mig på en helt ny stig idag, så kom vi ut på en väg och vi kunde fortsatt men det såg ut som att det var folk som bodde där. Han ville verkligen dit iaf, sen tillbaka till en annan väg och jaa han förvirrar mig ibland.. Men han gick alltså in i skogen själv efter han upptäckt att jag levde. Jag gick efter honom och ropade "stanna" och "ptroooooo" "trampa INTE på tygeln" och vad händer, jo han rycker till och stannar, jag kan gö fram och ser en enda lång tygel hänga. "JAG ÄR DÖDENS" är min reaktion. Tygeln gick sönder! Men jag fick knyta ihop den på nåt konstigt sätt åså hängde en liten bit under hans haka vilket inte var så optimalt för den hamnade lätt i munnen. Men jag tog mig upp och red hemåt. Jag trodde att jag inte skulle våga galoppera mer men jag gjorde det på slutet igen och det gick hyfsat fint. Eller aa, blev lite ostabilt men det funkade. Han är sjukt pigg kille. Märkte att mitt långfinger blödde otroligt mycket så halva handen var ganska blodig haha kände mig som en sliskig zombie nästan. Jag tyckte det var konstigt att det var s mycket men märkte sen att nageln gått av nästan en tredjedel 😬 Äckligt. Tog aslång tid innan det slutade blöda med. Så blodade jag ner mina kläder, tyglarna och Kenny med😒 Men sånt händer ju. Trilla av när man är ensam i skogen med en häst för första gången: check! Han verkligen visade att han var unghäst idag, med sina fem år haha. Men jag får i alla fall fortsätta rida där trots detta oansvariga! Or what to call it.. Det med tygeln löser sig nog med.
 
 
Så fyllde ju Morriz 7 år idag med 😄 Alla katterna fick lyxmat såklart då också. 
...och Kenny sin bakelse 😗
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: