19:10:00
Ingen musik eller hästar på länge
Hej! Idag är en bra dag. Jag har inte ridit på en hel MÅNAD men idag fick jag göra det - ÄNTLIGEN! Vilken lycka det va. Det betyder så mycket för mig. Det har varit hemskt med denna månaden utan hästar. Jag har ju mött några när jag varit ute å gått med Kiro så det är mest ridningen jag saknat, men också känna en gemenskap med hästen. Jag har klarat hela veckan utan att lyssna på musik, otroligt nog, och inga hästar (förutom idag då) ovanpå det, ändå har jag känt mig helt okej. Jag tror det är tack var medicinen. Jag tar en hel tablett nu också så det går åt fort. Men jag tror den hjälper mig faktiskt. Igår hade det däremot nästan gått lite för långt. Jag läste en hel del ute men våra grannar har ju hästar nu också, och dom har äntligen fått en större hage med stort plus att jag kan se dom från huset. Så jag bara satt och glodde på dom ibland. Tänkte att jag kunde dö för att springa dit å låna ett träns, hoppa upp på en av hästarna och sen galoppera iväg över de öppna fälten. Åh vad jag längtade. Drömde nyligen hur jag red western med en annan grupp och alla hade cowboyhattar haha, sen stack jag iväg en stund på egen hand och galopperade helt underbart. Det var första gången i en dröm som jag verkligen kände galoppen och njöt ordentligt, för jag saknar det så mycket i verkliga livet. Innan jag skulle sova igår satt jag i sängen och stirrade ut i mörket och depptankar började trilla över mig, mest om att livet suger utan hästar och att ingen vill ha mig och så där. Alla lämnar mig. Alla. Även om det inte skett än vet jag att det kommer hända. Så fick jag plötsligt ett sms från en vän och frågade om jag ville rida nån dag. JAAAAAAA! Blanka mår mycket bättre och hon är nog gladare till och med så det var helt fantastiskt att rida henne idag! Vi ska göra det på onsdag igen. Nu är vi igång igen, och passar på innan skolan börjar.
Kiro fick åka buss för första gången i tisdags också. Resan var bara en halvtimme för jag skulle träffa min kontaktperson där. Påvägen dit gnällde han ibland (pinsamt) men som tur va så var det väldigt lite människor på bussen.. Men han kissade tack och lov inte. Hade en handduk med mig ifall det skulle ske en olycka.. Sen fikade vi på Espresso house och han skötte sig jättebra, vi satt ute och han låg helt lugnt bredvid min stol där jag satt. Det är så skönt att han har en lugn grund. I need that. Sen åkte vi och köpte en ny slags "godis" till honom. Såg ut som en deodorant. Men smidig va den, han bah slicka på den så smakar den bacon. Han blev lite brun på nosryggen. Fy vad den stank. Hahahaha. På hemvägen gjorde han inget ljud på bussen och det förblev torrt vid vår plats! Thank goodness.. Vet inte vad jag ska säga mer om det. Kiro fortsätter att vara just Kiro. Så jäkla jobbig men en sötnos ändå. Jobbig sötnos har jag börjat säga. Skäller, rymmer, äter skit 24/7, ignorerar när jag ropar eller så, biter på kopplet och möblerna och alla tänkbara kroppsdelar med eller utan kläder. Men jag hoppas han blir en ganska normal hund som lyssnar på mig iaf. Känns som det är viktigast typ xP
Haha ser kul ut med bara ett huvud där. Han satt så en stund och tittade på mig. Känns som den lilla resan stärkte vår relation lite grann.
Fick träffa min syrra utanför Torpa stenhus i söndags där hon stod vid ett godisstånd. För det pågick en marknad med medeltidstema. Älskar det! Missade däremot en grej med hästar för jag och mamma letade efter henne en lång stund.. Visade sig att hon va vid hästshowen (or whatever) och sålde mobilt haha. Så när alla folken kom tillbaka va hon i folkmassan där med. Men sen gick hästarna förbi oss.
Urusla bilder jag vet. Synd jag missa showen med.. Men fina va dom (Såklart) den som inte syns bakom skäcken var helt vit med blå ögon har jag för mig. Typ drömhäst, låter det som i alla fall. Det var inte riktigt som man trodde, min syrra tyckte inte den va så fin. Jag minns inte för allt går så fort och jag måste ta allt i snigelfart..
✌
Kul att du fick rida igen!