23:51:00
Min julafton
Jag har ändrat mig. Som vanligt är jag fram och tillbaka, jag vet.. Igår när jag var ute med Kiro innan gösterns skulle komma, släppte jag honom lös på åkern och han sprang så fridfullt (och tokigt) runt, runt..då kände jag bara "jag vill behålla honom". Det fanns - och finns- nån mening att jag skaffat hund. Både bra och dåliga orsaker. Men mest bra, det är han som ska göra mig lyckligare och modigare. Särskilt när jag går bland folk. Han vill komma fram och trösta mig när jag gråter. Han vill följa mig överallt även om jag varit ond mot honom. Han är aldrig dum. Inte på riktigt elak, aldrig. Han förstår så mycket, och om han inte gör det så försöker han allt i sin makt för att förstå vad jag menar. Det är bara godhet i den hunden. Han va rätt för mig, även om han kan va svårhanterlig ibland. Jag är glad att jag känner såhär. Som jag trodde skulle jag gjort mina föräldrar otroligt besvikna om vi lämna bort honom. Mamma blev så lättad när jag sa det att hon brast i gråt. Och det är sällan hon gör det av ren glädje/ lättnad. Jag fick även farmor att gråta senare på kvällen. (Vill tillägga att jag ALDRIG sett henne va i närheten av å gråta i mitt sjuttonåriga liv innan). För precis efter julklappsöppningen gick hon fram till mig och sa "..men den bästa julklappen vara helt klart från dig" och gav mig en kram hon aldrig gett mig innan, lång och menande. Inte så där med en lätt klapp med ena armen som hon annars alltid brukar göra. Så hörde jag henne huttra och snyfta lite bakom ryggen på mig. Jag blev så chockad. VAD HADE JAG GETT HENNE?! Jag kunde för allt i världen inte minnas det, och jag kunde ju inte med å fråga det heller. Jag frågade mamma och hon visste inte heller. Lite senare berättade mamma att hon pratade med farmor i köket och att hon brutit ihop igen över julklappen. Som var en bok. Det enda jag skrivit i den var nog "till farmor" eller nåt sånt, och sen va det en massa sidor med text på med massa citat om varför farmödrar är så viktiga och speciella. Jag förstod inte vad den var å gråta över. Men mamma sa att hon blev så berörd och att det betyder så mycket för henne, sånt. Jag insåg då att jag aldrig säger något kärleksfullt till farmor. Det gör jag inte till någon men det betyder inte att jag inte älskar för det. Förlåt alla där ute för att det verkar som att jag inte bryr mig, jag ska säga er att det är det enda jag gör!! Jag bryr mig för mycket. Därför blir det att jag tänker så mycket på det ännu mer när jag inte kan uttrycka mig så bra. Jag önskar jag kunde sjunga, skriva en låttext och kompa ihop nån musikmelodi så jag kunde sjunga till alla jag tycker om. Det vore helt fantastiskt. Bara jag hade sången i mig hade jag lätt fixat ihop det. Men jag antar att det får bli dikter eller liknande istället..är det inte typiskt mig?
Vackra ljus, vackra människor, vacker känsla
Det kunde inte bli bättre än såhär, hela dagen var kroppen fylld med nåt spraklande
Ändå finns giftet där inne - tankarna- om vem jag verkligen är
Nej jag får inte låta anklaganden från mig själv förstöra denna dag!
Ibland vinner jag, ibland blir jag övervunnen, och jag kan inte svara på hur det blev
Än, så lever jag, och det är alltid bra tecken
Är så tacksam över dom som finns i mitt liv och bryr sig
Förlåt för att jag inte gör eller visar mer, ni skulle bara veta hur jag känner
Ni förtjänar allt guld i världen, nej allt som inte ens går att köpa för pengar
Jag, vi, alla - ska bry oss så länge vi alla lever kvar på jordelivet
För det spelar ingen roll vad vi säger när ljuset slocknat för dom
Jag är glad att jag överlevt, denna vackra jul
Och jag är ledsen för dom som inte fick uppleva den
❤️
ååh vilken härlig bild!!