callshappines.blogg.se

2016-07-03
23:31:00

Ett liv

Igår när jag skulle gå ut med Kiro såg jag något ligga i gräset på åkern. En fågel som låg och tittade. Jag gick dit och såg att den inte kunde ta sig upp. Jag höll hårt i Kiro så han inte skulle attackera den, han är ju trots allt en fågelhund.. Jag tyckte jag såg blog men vet inte om jag inbillade mig det ihop med färgen på benet. Vingen var bruten, därför kunde den inte flyga. Jag gick in med Kiro, sen bar jag in fågeln i vedbon. Väldigt lätt att fånga faktiskt, och det var första gången jag hållt i ett vilt djur. Den snurrade på huvet och tittade mig rakt i ögonen då och då. Trodde den skulle försöka bita mig, men aldrig gjorde den det. Såklart sprattlade den lite men den vänstra vingen bara lutade sig över som en vissen blomma kring huvet. Vedbon var som lä men upptäckte att Morriz tatt sig in under och att han skulle komma åt fågeln hur lätt som helst. Så jag bar ner den till källarn, som jag bad mamma låsa upp. Jag trodde hon aldrig skulle tillåta det men lite övertalning så gick det. "Vad lugn den är" sa hon när jag stod och höll den flera minuter. Hon frågade varför jag gjorde detta för jag visste inte vad jag skulle göra, och jag svarade "för jag vill jobba med det här". Å det är sant, men jag har aldrig hittat ett skadat vilt innan och jag har gått endast 1 år i min utbildning och är så okunnig. Vi går ju liksom för att sköta djur man håller som husdjur, inte som man hittar på en åker. Det gjorde allt så mycket svårare. Jag stod och höll i fågeln en lång stund och den var helt lugn medans jag pratade med mamma. Jag la den på en gammal tröja i källaren och hällde upp vatten. Jag ringde veterinären som inte visste vad hon skulle göra, så ringde hon upp igen och sa att det inte finns nån slags räddningssak för vilda djur i närheten av var jag bor. Bara nåt för katter typ.. Så sa hon att jag skulle ringa polisen och fråga. Så jag ringde 114 14 och var på plats nummer 43 i kön och väntade..men det gick hyfsat fort ändå. Så var det nån som fråga vart det var, vad för fågel det va. Jag visste ju inte men sa att den var lika stor som en fiskmås och beskrivde färgerna och hörde att hon knappade in nåt på ett tangentbord. Men hon sa inget mer om det sen. Hon kopplade mig till någon annan som verkade vilja få sitt jobb överstökat så fort som möjligt. Hon sa nog tre gånger "det finns ingen katastrof- och fågel organisation i närheten" eller nåt sånt som lät krångligt och jag fattade absolut inget först hah, så kollade upp det på nätet sen.. Hon sa att bara kommunen kunde fixa det där och jag har ju ingen som helst aning om hur man kontaktar dom?! Att jag har AS gör inte saken bättre heller. Så jag frågade TVÅ gånger minst hur jag skulle göra och hon sa med sin skånska dialekt som gjorde att jag förstod ännu mindre vad hon sa med nåt upplysningsnummer men jag ville ju få ett nummer kanske?! Minns inte om det var hon jag sagt det till men sa iaf vad mitt län och kommun hette så.. Jag sa "alltså jag har ju aldrig gjort nåt sånt innan.." Och jag mena hela grejen då ju, men hon bah "nääee.." Och jag fick avsluta lite med "aa jag får väl se hur jag gör" typ.. Fastän jag inte hade nån aning. Så dröjde jag och hon bah "aja hejdå" ungefär 😂? Så pratade jag med mamma om det och hon sa att kommunen inte ens har öppet på en lördag!! Liksom what vad ska jag göra nu. Jag la ut i en grupp på Facebook och frågade hur jag skulle göra. Dom flesta sa att jag skulle avliva den, som veterinären tjatade om hela tiden. Liksom mina päron. Alla utom jag. Jag var den enda som ville hjälpa den, varför inte starta ett rehabcenter i källaren liksom? Skämt åsido, men jag visste inte för det första hur jag skulle kunna avliva ett djur och jägare som alla pratade om känner jag inte heller. Pappa visste ingen som kunde nåt om fåglar heller om det nu är nån skillnad från annat vilt kan jag inte se.. Vad jag kände så vill alla gå den "simpla" vägen att avliva detta djur. Ett unikt liv, som må se likadan ut som vilken skrattmås som helst och vi inte behöver, men det är fortfarande en individ, liksom oss människor. Om en människa dör påverkar det dom närstående och när det gäller människor är det plötsligt viktigt! Men inte en viltfågel! Jag förstår inte skillnaden, men det förvånar mig inte att allt folk tar så nonchalant på saken. Att det är ett liv förstår väl dom flesta, men dom skiter fullständigt i det för dom inte känner den eller för att nån enkel person som jag råka hitta den på åkern och har inte hjärta att bara lämna den. Jag försökte hjälpa den men fick ingen hjälp själv eftersom jag inte kan något om att hjälpa sjuka djur. Ingen har ju lärt mig. Jag var tvungen att besluta själv. Jag tittade till måsen ibland och nån gång hade den rört sig och försökte hoppa undan. Jag lyfte upp de och tittade på fötterna. Så såg jag att det högra benet hängde helt dött och var blodigt. Den hoppade bara på ett ben, det enda som var friskt. Så bruten på vänstra vingen och ej fungerande högerben. Den skulle aldrig överleva. Jag hade försökt ge den röda linser och linfrön men den vågade/ville ju inte äta, eller dricka heller vad jag såg. Den hade säkert jätteont. Den sa inte mycket men jag kunde förstå smärtan ändå. Så jag bar ut den, som alla hade tjatat om. Jag la den inte mitt på åkern, utan i en dunge där det var mer avskilt. Jag sa förlåt flera gånger även om den inte förstod nåt av vad jag sa. Försökte lägga den så försiktigt och bekvämt som möjligt. Va där i mörkret med den och upprepade olika ursäkter medans tårarna rullade nerför mina kinder. Kände mig så hemsk. En djurplågare. Tyvärr kom jag på senare att det hade varit bättre att avliva den på en gång för att slippa smärtan. Men jag sov hela natten och blev väckt för tidigt. Gick ett par minuter så kom jag ihåg fågeln. Jag sa till pappa och sa att jag ville han skulle avliva den. Jag ville va säker på att det skulle va ett så skonsamt sätt som möjligt. Han sa att spade var det bästa, alltså att hugga av huvet med den... Han sa att jag skulle skynda mig så han inte skulle hinna ångra sig.. Blev stressad och sa vänta lite, sökte på internet och frågade min klasskompis. Hon visste inte och sa att jag skulle söka. Stod bara metoder som finns på slakterier. Då kom min kompis på en bra idé och frågade sin morbror eller vem det var, som är jägare. Fick snabbt svar tillbaka och att det var spade som var bäst. (Såklart är ju gevär det bästa men det har vi inte) Så jag visade honom fågeln, kunde se dens huvud röra sig på avstånd, behövde inte ens gå in i kohagen för att se. Jag sa "man ser den där..den lever.." Jag hade hoppats att den skulle dött under natten. Men den var i samma tillstånd vad jag förstod. Pappa vände sig om mot mig å Kiro och sa "nej jag klarar de inte" men sen vände han sig om igen. Så stack jag och Kiro iväg på promenad. När vi kom tillbaka var det gjort. Den var död och begraven. Det hade gått på första försöket och den hade inte rört sig eller sagt ett ljud. Han sa att det var som om den visste vad som väntade. Den ville få slut på sitt liv. Jag känner att vad jag än hade beslutat igår skulle jag få dåligt samvete. Det var drygt gjort att vänta tills idag, men jag bara visste inte vad jag skulle göra.. Klockan var nästan ett på natten om det har betydelse... Då vill ingen hjälpa en. Var bara jag. Detta är ännu ett exempel på varför det är sämst att inte känna några människor typ. Jag kan få det att låta som om jag är populär och eftertraktad ibland, men det är bara ett skydd för mig själv. Ett skal för att verka intressant. Det jag vill mest av allt, rädda liv, och nu när jag fick chansen så faila jag. Såklart. Trodde jag att jag kunde bli nån hjälte eller.. Pöh, in my dreams... Jag hoppas jag ska kunna rädda djurs liv i framtiden, snar framtid, i alla fall. Då skulle jag göra nåt vettigt med min existens iaf. Jag har nog aldrig känt mig så rejectad som igår! T.o.m polisen dissa, trodde inte så om dom. Dom inser inte hur viktigt varje djurliv är, dom gör bara inte det. Kan alla som ser på djur som jag bara dras hit så vi kan samlas och gå emot alla andra tills dom fattar vad vi menar? 
Nu är det gjort och jag hoppas fågeln har det bra himlen 💕🐧 Detta var en konstig dag.
💀
Kommentar:
2016-07-04 @ 01:05:57
#1: Ann

Vilken jobbig upplevelse. Det var bra att du kämpade så mycket för att hitta någon organisation som kunde ta hand om fågeln. Det var rätt att avliva den som ni gjorde tycker jag.

Svar: Ja det var det. Tack så mycket, det hjälper med respons om att man håller med :)
Silja

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: