callshappines.blogg.se

Jag känner att det börjar bli dåligt. Igen. Det går så jäkla mycket upp och ner att jag knappt tror det är sant. Nu när det är påsklov så ändras vanorna en del, och det gillar inte jag alls. Känner mig så fet, jämt. Det är ett år sen nu sen jag fick reda på att jag har anorexia. I början var det ju såklart jobbigt med recoveryn, men det var jag väldigt beredd på så det fick ändå hyfsat bra. Ibland fick jag bara sån ångest över all glass jag åt, eftersom dom matade in det i mitt huvud hela tiden. Å min as-hjärna säger åt mig att lyssna på andra, för andras ord påverkar mig väldigt mycket. Mycket mer än vad alla tror, och vad jag trott själv faktiskt.. Ibland kommer jag på mig själv med att utföra vissa handlingar och leva på ett sätt utgående ifrån vad ja hört andra säga. Ganska läskigt egentligen. Jag är glad att jag gjort behandlingen, men jag önskar att den inte skulle gått så fort fram. Nu har jag brister på mina mull-lår. Hemska är dom. Jag önskar jag fått mer rådgivning över hur jag kunde äta nyttigt och bra så att jag kunde träna upp min kropp samtidigt så allt kom i takt. Men nu bara tjatade dom om "ät glass, ät mera glass varje dag" och om jag fick ångest så "ät mat, det är inget fel på den. Den är bara bra, ju mer ångest man får desto mer ska man äta" Vilket jag tycker var helt fel. Det håller min icke-anorektiska sida till och med med om. När jag råkat äta för mycket så jag verkligen blir nertryckt av mina egna tankar så äter jag så lite som möjligt resten av dan sen, ibland ingenting. Beror på hur tidigt eller sent det händer. Men dom tankarna är väldigt upp och ner dom med. Som om den dör rösten bara kommer in när det passar den.. Jag låter så konstig när jag säger det här, det är jag medveten om. Jag är väldigt medveten om mig själv hur jag ser ut och bär mig åt. Men jag jobbar på att inte bry mig överhuvudtaget, för det är problemet - att jag bryr mig för mycket. En av sakerna som står på min bucketlist är "Feel free and stop worrying about what other people thinks" och det är en av dom som är högst upp just för att det är så viktigt för mig. Jag behöver någon som förstår mig, enklast vore ju om det var jag själv. Men det är det enda jag inte är medveten om - vem jag är. Hur ska jag då kunna hjälpa mig? Jag red idag och det var kul och härligt som vanligt, förutom att jag inte tog ett tillfälle som var drömläge just för att jag fegade ur. Men det kommer fler. Men iaf så blev jag sån här ikväll. Deppig och sökt mig till självmords-bilder och Quotes på instagram. Jag antar att depression hänger ihop med Asperger... Att sova brukar hjälpa mig väldigt mycket iaf, så jag är glad att jag inte har sömnproblem. Bara försvinna från denna onda värld, även om det bara är för en kort stund.