callshappines.blogg.se

2016-05-17
18:59:31

Alla tröttnar på mig

30 mars måndag (2015) Jag har inte hittat någon som vill leva som jag. Antingen för slöa, extrema eller helt enkelt idiotiska. Jag har ingen att dela tankar med, ingen som förstår mig. Ingen riktig vän. Jag tycker jag har utvecklats rent socialt, men det har väl inte hänt någon förändring för det, även om det är ett stort steg för mig. Människor är sä egoistiska, feta, fula, irriterande! Vad tror jag egentligen- att någon som förstår hur jag tänker och menar och vill osv. skulle dyka upp framför mig? Att det ens skulle existera någon sådan. Djuren är dom som kommit närmast det. De bryr sig inte om jag osminkad, har målbrottsröst, är lång, stor och allt vad jag är. De bryr sig bara om insidan. Inte om man är social, utan det man själv kanske inte upptäckt än.
 
Det var längesen jag skrev det där, men jag känner fortfarande likadant. Visserligen kan jag acceptera människor lättare, men det blir inte precis så lätt när dom sviker mig och världen gång på gång.. Men i alla fall kan jag se förbi vissa misstag och acceptera andra som dom är. Jag menar, jag är ju inte bättre precis. Man ska inte klaga på andras spetor när man inte kan se sina egna flisor. Alltså nu när jag läser såna lite äldre dagboksinlägg känner jag att jag knappt förstår vad jag själv har skrivit, ganska pinsamt och irriterande med tanke på att jag delar med mig av dom orden för hela världen. Tänk vad lite alla andra förstår då. Herregud, jag är medveten om att jag låter som ett missbildat psycho men kan bara inte släppa det att jag faktiskt låter dessa ord passera.. Jag tror ju inte jag är den enda som tänkter ungefär såhär men dom som tänker så säger ju inte det HÖGT på något sätt!... Det är bara jag som måste få ur mig all energi åså blir det så konstiga saker. Men det blir lite så, när man kämpar för att andra ska tycka om en men får bara hat eller inget alls tillbaka så blir man som..jag. Galen. Som om man levt med mord hela sitt liv. Jag har ingen aning om varför det blir så, men det jag trott länge och säkrast är att jag inte är nåt speciellt. Jag är neutral och pratar som med en främling med typ alla. En sån man bara träffar i 10 minuter, max 2 dar - såna behöver man inte satsa på, skit i den. Alltid är det så. Man försöker va trevlig för saks skull, men inget speciellt för jag är inget å satsa på för någon. Att min familj inte gett upp om mig, är ett under... Djuren har inte gett upp om mig heller, kanske för jag träffar nya hela tiden.. Men nu hoppas jag att jag kommer stanna hos Kenny lääänge, och min kommande hund likaså. Å katterna såklart. Dom känns bra. Nu har jag inte ridit Kenny på länge, för han flyttade förra veckan och då skulle jag inte va där. Hoppas det går på fredag, för ska på sån där turridning igen på lördag och träffa valpisarna på söndag. Vi ska få hjälp med att välja the one and only då!😱😍 Allvarligt, man kan ha varit med om vad som helst, se ut som skit, vara helt knäpp i huvet men om man är snäll och repsektfull mot djuren ger dom aldrig upp på en. Till skillnad från männsikor, minsta felsteg så tröttnar och drar dom flesta. Vi är ganska misslyckad skapelse. 
Mitt liv i en bild ah.
✌🏽️
Kommentar:
2016-05-17 @ 19:39:09
#1: Xo lizzie

Jag tror det handlar om dig och inte om andra. De du känner reflekterar dig själv och de har inte Mad andra att göra. De är du som funderar på om du inte tröttnar på dig själv, du som kanske inte förstår dig själv fullt ut och därför så känns det som att ingen annan förstår dig heller. Jag går till samtalskontakter och pratar och de hjälper en jättemycket på sin inre resa. Ju mer du lär känns dig själv ifrån en tex kurators synvinkel, ju mer säker kommer du bli på dig själv och sluta fundera på allt runt om. Sätt dig själv i fokus ❤️

Svar: Hm kan va sanning i det där. Eller det klart jag fattar att det är mig det är fel på, eftersom ingen vill vara med mig - just mig. Men har faktiskt inte tänkt på det ur den vinkeln. Svårt att sätta sig själv i fokus när man känner att man inte förtjänar någon uppmärksamhet, men ska försöka tänka på det.
Silja

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: