21:37:24
Löften
Jag kan inte hålla mina löften.. Jag hade lovat mig själv att vara mindre på iPaden och mobilen, men det känns nästan som jag är mer på dom. Jag mår illa ibland och det snurrar och värker i huvet ibland. Jag har mina måsten, som inte går att bryta. Kommer dom någonsin försvinna? Önskar så starkt att jag var spontan och var social å rolig. Men jag fortsätter isolera mig här, vardag som helg, natt som dag. Eller på dan är jag i skolan men där vill jag inte va så mkt så det gör att jag drar mig undan. Det får negativa konsekvenser, en ond cirkel. Det går inte lösa. Jag vill bara sova - hela tiden egentligen- för att komma bort från allt. Det känns som folk ljuger för mig, ibland inte litar på mig, ingen vill va med mig - egentligen. Ibland blir dom känslorna starkare än andra gånger, men det är nåt jag känner hela tiden. Oavsett vad jag gör blir det fel, ibland vet jag inte ens VAD jag gör. Tankarna är spridda men det är ändå så självklart vad som är fel. Ingen big deal egentligen, jag bara förstorar upp det alltid. Jag måste ha allt så tydligt, men det är få som kan säga till mig vad som är fel och vad som är rätt, får lite panik faktiskt. Ibland går det upp, ibland går det ner som jag säger. Jag vet inte vem jag är, eller hur andra tycker om mig, jag bara antar. Man borde inte bry sig om vad andra tycker men det är så svårt att inte bry sig, eller ens låtsas. Men jag vet att det kommer bli bättre, härnäst med hunden som vi ska hämta förmodligen om en månad blir det på tisdag🙈 Sen ska jag gå klart denna utbildning medans jag bor på det förbannade internatet och flytta IVÄG och försöka leva mitt eget liv så bra det går. Långt fram men det är mitt mål, och vem sa att dom skulle va små och enkla.
Dom säger att jag bah måste med till Liseberg med internatet. Men man kan inte ha med någon utanför. Då har jag ingenstans att ta vägen. Jag får så mycket löften, men det är sällan andra håller det. Särskilt när det gäller mig. Jag är så lätt att glömma bort. Överallt, när som helst. Jag är ständigt omringad av människor men jag känner mig alltid ensam. Jag vet hur det blir om jag hänger med, jag går lite springandes efter alla för att hinna med, sen får jag inte plats nånstans och jag får antingen avstå eller åka med nån främling. Efter nån timme eller så tappar jag lusten med att va en svans som ingen märker ändå, och så går jag ensam där. Fastän dom hade sagt att jag ska va med i gänget. Eller om det gäller en person. Vem som helst, jag är inte tillräckligt intressant för någon i hela världen. Förlåt för jag är så jobbig. Men inte ens jag som har härdat mig vid ensamheten kan tåla brutna löften. Därför är jag rädd att ge det fler chanser.
Jag är också rätt dålig på att hålla löften.. :/