19:57:17
Mina diagnoser del 4
- Man speglar sig så fort man får möjlighet till det eller undviker att spegla sig helt.
- Man undviker att bli fotograferad alternativt man fotograferar sig själv tvångsmässigt.
- Söker omgivningens försäkringar om att defekten inte är synlig, genom att t.ex. ställa frågor som "hur ser jag ut?" eller "tycker du att jag är ful?".
- Man rör vid sin defekt ofta och pillar och experimenterar för att dölja alternativt ta bort den.
- Försöker gömma den del av utseendet som man är missnöjd med. Ofta genom att sminka sig, använda kläder som täcker delen, dölja med handen, eller undvika vissa sorters ljus och vinklar som man tycker framhäver defekten.
- Utför skönhetsritualer, t.ex. borsta håret ofta, (duscha flera gånger per dag), sminka sig osv.
- Socialt undvikande och isolering, social fobi, inte lämna hemmet.
- Undviker situationer där defekten kan upptäckas/ses av andra.
- Känner en viss grad av oro i närheten av andra människor.
- Problem med att inleda och uppehålla relationer (båda intima relationer och vänskapliga).
- Upplever att utseendet förändras från gång till gång vid spegling eller under tiden personen speglar sig.
- Svårigheter att koncentrera sig på sådant som ej rör utseendet (t.ex. vid studier eller arbete)
- Självmordstankar och andra depressiva symptom.
Vad som är genomgående för alla som har dysmorfofobi (BDD) är en stark känsla av att vara ful och sträva mot ett normalt utseende. De drabbade döljer, kontrollerar och försöker rätta till de upplevda defekterna.
Detta är då som jag upplever/upplevt det.. Sen kan det gå så långt med plastikoperationer, drog/alkoholmissbruk osv. Det jag fetmarkerat är det som jag särskilt känner igen mig i och har gjort/upprepat många gånger..... Men en del av detta har lugnat sig en del, som att jag inte är lika hård med att sminka mig varje dag, täcka för olika kroppsdelar. Jag kan koncentrera mig fortfarande för mycket på mitt utseende när jag egentligen ska göra annat, men nu är det mer att jag kan råka tänka på det under arbetet, men det tar inte mitt fokus helt. Å nu för tiden kan jag oftare tänka när jag ser mig i spegeln "jag skiter i det!" Alltså jag struntar iatt jag ser så ful ut, och det blir så mycket lättare att leva då. Jag orkar bara inte att detta ska ta över mitt liv med alla dessa tankar i huvudet som hindrar mig från ett normalt liv. Det är så skönt att ha vuxit upp lite och förstått att det ger mer skada än nytta. Dessutom kan det ge falska intryck av en person, t.ex om jag sminkar mig vart jag än går så lär ju sig folk aha det är så hon ser ut. Men om jag som oftast en vanlig tjej gör, så går jag med smink bara ibland haha. Särskilt under högstadiet iaf var detta av högsta grad..
Det här med tvångstankar har jag inte så mycket att säga om men det hänger ihop lite dom här alltså.. Tänker mycket också att i många år har det varit "småsaker" som att "om jag inte håller andan i fem sekunder nu kommer jag få cancer". Så löjligt, det hänger ju liksom ingen ens ihop. Men så funkar min hjärna. I olika perioder är det olika straff också eller vad man ska kalla det. Ett långt tag va det cancer. Ibland kan det va att folk ska tycka jag är jobbig eller ful (hah) som det varit ett långt tag nu och pågår än, faktiskt. Det är riktigt irriterande faktiskt. Ibland försöker jag tänka "nej, nu ska jag skita i dessa begär och inse att det faktiskt inte händer nåt för det!......men bara sista gången.. " och det har varit sista gången ett bra tag nu... Om jag inte gör dessa saker som min hjärna säger till mig om heller kan det ju leda till ångest, kanske inte dessa smågrejer men det finns ju större begär som uppkommer.. har inget exempel nu men om jag inte gör en viss sak som någon kanske sagt långt bak i tiden och jag alltid gjort det men plötsligt inte gör det går jag och tänker på det och hur illa det ska gå för att jag inte gjort det. Det går upp och ner över hur mycket det tar över mig.
