callshappines.blogg.se

Har äntligen fått rida. Förra helgen på det vanliga stället hos pappa, och nu äntligen den där frieserhästen hos mamma. Bara andra gången jag red Olrik! Nu travade jag lite med honom också. Men dom andra var med mig såklart, på Olriks kompis (fjordingen) satt det två barn barbacka, dom skrittade då hela vägen. Vi red i en och en halvtimme, var superhärligt. Det gick jättebra, Olrik varken bockade eller stegrade denna gången tack och lov haha. Så får vi se när jag kommer våga mig på en galopp också..är ju lite speciellt på en stor, ståtlig häst. Det roliga var att igår var Kiros första födelsedag också. Så jag gjorde en bakelse till honom, den gillade han. 

Pappa var ju inte med när vi åkte till stallet. Vi tog lite bilder och skickade. Idag pratade mamma i telefon med pappa och tydligen hade pappa reagerat på bilderna. Det var mest bilder på mig tillsammans med Olrik, och pappa sa att det syntes så tydligt i mina ögon hur...lycklig jag va.. "Jag har aldrig sett henne så lycklig" var hans reaktion. Jag vet inte om jag håller med om det för så fruktansvärt glad såg jag inte ut men trivdes gjorde jag garanterat. Sen om det beror på om jag klickar bra med Olrik, att jag äntligen fick rida igen eller att hästar överhuvudtaget får mig så glad vet jag inte vilket det är, men det spelar ingen roll för huvudsaken är att jag är glad. Jag brydde mig inte om hur min kropp såg ut, hur mitt osminkade ansikte såg ut eller min kroppshållning. Det var jag och en vacker, stor häst bredvid mig. Mer än så ska det inte behöva va å tänka på. Pappa sa till och med att jag skulle "boka" in redan en ridtur hemma, både lördag och söndag också! Om det går bra för min kompis.. Å han har sagt innan att det räcker med en dag på helgen.. så detta blev speciellt för mig.. Som om han verkligen förstår mig. Sen pratade jag och mamma mycket i helgen också, mycket deep stuff. Hon frågade mig om jag fick bestämma vart jag skulle vilja ta vägen och bo, om jag fick välja fritt. Jag tänkte en stund, men kom inte längre än bara inom Sverige. Jag hann inte svara något förräns hon nämnde Wyoming. Såklart. Hon känner mig så väl. Såklart det är Wyoming! Jag vet inte om jag kollat för mycket på film men det dom visar i Wyoming är ju det som visas, även om det inte är hela stället kan jag förstå. Otroligt naturskönt och på landet, antar jag. Jag skulle vilja jobba på en gård där, jag har till och med föreställt mig det för många år sen. Jag beskrev det idag att det kanske är dåligt med lön, slitsamt arbete dagarna ut och svårt att klara sig.. men det är så jag vill ha det. Jag vill leva så som dom gör på en hästgård, det är den livsstilen jag strävar efter. Även om en del skulle tycka att det vore att sjunka i "livsstandard" eller "klass" whatever. Men det struntar jag i, för det är det mitt hjärta längtar efter och jag lyssnar på det. Sen vet jag inte om det ska bli just i Wyoming men det är just hästgård jag är ute efter. Mamma sa till och med att jag skulle söka efter arbete direkt efter studenten. Men det är ju över ett år dit så vi får se hur livssituationer ser ut då..jag skulle aldrig kunna bestämma nåt helt klart nu. Jag vill inte känna mig så bunden till något heller, jag vill kunna vänta och se vad som händer och sker. Hon lärde mig iaf att om det rullar på, så betyder det att man får hjälp av universum för att det är rätt för en. Som ödet kan man säga. Visst låter det flummigt men i min värld låter det ganska logiskt, fast jag tänker mer att det är Gud som vägleder en. Det skulle jag vilja känna, det vore häftigt. Så man vet att man är ombrydd och är på rätt väg. Mina tankesätt har ändrats lite på senaste tiden. Svårt att beskriva så det kanske får bli i ett annat inlägg - om jag orkar...