callshappines.blogg.se

2017-01-29
22:18:00

Krogen och ångestkväll

Hej på er alla! Nu är jag 18 på riktigt typ. Känns som jag börjat sätta igång grejer iaf. Idag beställde jag saker på nätet, som jag aldrig gjort själv innan. Bara så där liksom. I fredags kom min kära syster på besök och bjöd mig på överaskningsfika med presenter och konfetti! 🎉 Mysigt. Sen åkte vi till krogen med hennes kille/kompis. Vi åt mat och jag drack ekologisk cider till. Kan erkänna att jag lyckades klämma i mig hela flaskan. Till den åt jag svampknyte, som jag tror var vegansk faktiskt. Har börjat å dra ner på mejeriprodukterna denna veckan, känns väldigt bra. Jo, jag bestäldre vegankost i skolan att jag ska ha det på lunchen och så nu med, mattanten frågade om jag fick för mina föräldrar men min kompis va snabb och sa "erhm, hon är ARTON" hahah. Så då gick det smidigt. Men iaf, på krogen, så satt vi kvar en liten stund och tjötade och skrattade. Sen gick jag ut och rökte med Ericas (min syrra) kompis. Sen kom jag sist in och då satt vi kvar en stund till. Jag och Erica beställde även en drink, Raspberry margarita, som vi delade på. Ååh vad den smakade alkohol..inte som med champagnen men ändå. Det var liksom tequila i.. Men gott med hallonsmak. Jag drack nog mest för Erica sa hon inte hade bra minnen med tequila. Den var ju dyr så nån var ju tvungen att dricka upp den haha. Sen gick vi upp till nattklubben och det var en endaste på dansgolvet. Väldigt länge. Sen började det komma fler när klockan närmade sig 23. Vi vågade oss ut på dansgolvet också. Tro det eller ej, men jag dansade faktiskt... Känns ju såklart mycket tryggare med en person jag känner väl. Så det var en bra kväll. Igår var ingen bra kväll däremot. Vi började bråka också från ingenstans fick jag en ångestattack... det var otroligt hemskt. Bland dom värre sorterna, jag kunde nästan inte sluta gråta. Tankarna blev bara fler och fler och bredde sig större och större. Som en ond cirkel som aldrig tar slut. Hatar när det blir så. Dessutom kände jag mig så tjock också å då blir det liksom "jaha, nu är man för tjock för att gråta också.." för jag hade som vanligt ätit för mycket så jag kan varken sitta,ligga eller något utan att känna obehag och ännu värre om jag gråter. Men jag mådde ju så dåligt så det blev så ändå. Fyfan för livet - var den enda känslan jag hade i kroppen bara. Jag ville be om ursäkt för att jag fanns, för att jag är som jag är, för att jag inte fattar någonting, för att jag är så arg på Kiro ofta, för att jag inte kan förklara mig och så vidare och så vidare. Det tar aldrig slut..... men till slut måste det ju få ett stopp. Så jag kunde sova sen, efter massa misstag och fel jag gjorde enligt Erica. Hon kan såra mig ordentligt ibland, säga helt fel saker som får mig att tappa allt och inte vill göra någonting. Men hon är ändå min syster och jag älskar henne. Hon är en som är värd att lida för, om man nu kan säga så. När jag var på krogen i fredags pratade jag med en man i 30 års-åldern som jag aldrig träffat innan. Han var rolig men sa en sak jag sent kommer glömma. Han frågade hur det kändes att ha fyllt 18 och så där och jag bah jo men jättebra osv "men det viktigaste att komma ihåg, är att ingenting ändras. Allt är likadant precis som förut! Jag fyllde 30 nyss och jag gör samma saker som jag gjorde när jag var yngre. Fortsätt göra allt dumt som du gör nu, när du är 30!" Ungefär så. Det första jag tänkte va "wow, du känner verkligen inte mig.." och varför det blev så tydligt är för att jag inte är som andra 18 åringar. Han tänkte väl att jag gick ut typ på fester varje helg och gjorde allt möjligt, röka på, bryta mot lagen, supa mig full, bråka med folk eller vad det nu kan vara som alla andra gör.. jag är inte sån. Det vet alla som känner mig. Jag vet inte helt ärligt om det är ett "tyvärr" att jag inte är sån eller inte. Folk säger jag är duktig, vilket jag ogillar att höra. Jag vet inte varför. Men jag vill väl kunna va en typ av rebell som kan tänja på gränserna och bli ihågkommen för saker. Ingen kommer ihåg en fegis. Inte för att jag vet varför det ska va så viktigt att bli ihågkommen men det är väl nåt som ska ingå i människo släktet kanske. Jag vet inte hur jag ska tolka dom där "visdomsorden" men jag får väl ta det lite med en nypa salt.
Jag med min margarita xD (ser jättedryg ut men har man ingen annan bild så har man inte)
✌🏽
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: